Ej vuxen

Det är konstig känsla när man inser att man har barn och närmar sig 40 för längst inne känner man sig fortfarande emellanåt liten. Sen att 2 familjemedlemmar gick bort förra året gör det mer påtagligt att man ej blir yngre. Jag är inte rädd för döden men tycker det emellanåt känns så märkligt att vi föds, lever och dör och sen så? Även om man vill tro att det är nåt mer så innerst inne så tror jag nog på att allt släcks och vad var då meningen med att leva? Lämnar man fotspår efter sig? Vilka fotspår? Genom karaten tror jag att jag lämnar många. Satt ner ca 10 min i tisdags och bara pratade med barnen om hur viktigt det är att respektera varandra, att lyssna och fokusera. Men den här vuxenstatusen får törnar ibland som i söndags när barnen pushade mina nerver för långt och jag blev en 5-åring igen…


Leave a Reply